filosofiskt ögonblick

Många gånger känns det som att man kämpar förgäves, man står still och trampar i samma spår som bara blir djupare. Varför hamnar man i dessa svackor och varför varierar det så mycket från person till person?

En del verkar möta motgång på motgång, medan andra får livet och alla dess tillbehör serverat på silverfat.

Är det förutbestämt att enskilda individer ska utsättas för vissa prövningar, eller är det helt enkelt ödet som avgör vad som sker i livet? Kan man påverka händelseförloppet själv, eller åker hissen av ren automatik? Hur mycket av de som vi utsätts för är undermedvetet, respektive medvetet?

En helt vanlig kväll, med helt vanliga tankebanor. Finns de någon mer kvällsfilosof där ute kanske? Vad funderar du/ni på isf?

Puss A


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0